Äntligen!
Det har varit tyst så länge.
Men orken, energin och tiden har inte funnits. Och ju längre tiden går desto svårare blir det att skriva.
Men nu är jag här. Mitt i Vabruari. Barnen har feber båda två så imorrn är jag hemma och vabbar. Annars jobbar jag hårt och drar igång stora projekt blandat med små på jobbet. Känns meningsfullt och trevligt att jobba. Våren lurar bakom hörnet, för varje dag är vi ett steg närmare och jag längtar. Trött på tjocka overaller, köra vagnar i snön och försenade tåg. Längtar efter ljus, värme och lek på lekplatsen.
God natt på er!
Kommentarer
Trackback
