gladayoyo

Tidig morgon. David har gått till jobbet och jag ska ta barnen till dagis.
Båda är påklädda och på gott humör.
Jag hugger tag i Ariel och börjar med overall-påklädningen. Hon vill inte. Hon säger nej nej nej och kastar sig bakåt och sparkar med benen. Efter en brottningsmatch på 5 min är hon iaf påklädd med overall, stövlar och mössa. Hon ligger iofs på rygg på golvet för att riktigt protestera men hon är iaf påklädd.
Börjar med Oliver:
- Neej mamma, inte mössa!
-Jo, du måste ha mössa, det är kallt ute.
(Ser i ögonvrån att Ariels mössa seglar förbi)
-Mmm, man kan inte äta mössan.
-Nej gubben, det kan man inte. (Ser en stövel komma flygande)
-Man kan inte äta bajs?
-Nej, det kan man inte.
-Men köttabullar, det kan man äta!
-JadetkanmanätaArielnukommerduhit!!
Fångar upp Ariel precis när hon ska smita och börjar klä på igen.
-Mamma oj, mina vantar åkte av!
-Oj Oliver, mamma ska hjälpa, Ariel nej, stanna här!!
Ut med barnen på loftgången. Klär på mig ytterkläder till ljudet av:
-Ariel neej, maaaammmmmmaaaaa!!
Ner med båda barnen i vagnen. Kommer fram till dagis grind. Ariel har kastat sina vantar. Vända om och plocka upp dem, kan inte lämna på dagis utan vantar. Nu är vi sena!
Lämnar 2 glada barn. Sådär ja, nu är det bara åtta timmars jobb att klara av.
På bussen mot jobbet. Tittar i väskan, där ligger Ariels vantar!!