gladayoyo

Dagarna går och vi finner oss sakta i nya rutiner.

Ariel äter och sover mest. Hon ammar varannan till var tredje timme, dygnet runt och än så länge har vi inte introducerat någon napp. Annars är hon mest nöjd där hon ligger, allt som oftast i någons famn.

Nog undrar hon lite vem den där stora killen är som kommer och klappar henne ganska hårt i ansiktet då och då och ger henne snoriga pussar, men hon accepterar honom :-)

Hon har ännu inte trätt i strlk 50 men det kommer nog snart.

Hon gör mycket grimaser och har ett väldigt minspel, hela tiden.

Hon sover i sängen brevid mig och kommer nog göra ett tag till, tills vi får lite mer rutiner. Det är ju ganska mysigt också :-)

Oliver, älskade ungen, gillar Ariel och tar hennes ankomst med ro. Han blir lite svartis när pappa håller i bebisen i stället för honom men det går snabbt över.

Han äter bättre och bättre, men fortfarande finns det mycket trots och mat kastas också på tapeter och gardiner och många arga utbrott över allt möjligt blir det. Men så fort lillasyster piper så är han där och ska klappa eller ge sin snuttis, en bok eller något annat så hon blir glad.

Han har också blivit mer empatisk sedan lillasyster kom, häromdagen hade han tröstat en dagiskompis som var ledsen, genom att krama och klappa. Fint!

Han är också heltolig och väldigt rolig, som alltid, vår lilla boll!

Att ha två barn är underbart men man kan knappt fatta det. Både jag och David är helt slut men samtidigt så lyckliga. Vi har ingen egentid, alltid minst ett barn att ha ansvar för hela tiden och inte en lugn stund. Men tänk att vi har två fina perfekta små personer som finns, tack vare oss. Att vi kunde göra två så fina små barn!

Jo, nu är det bara att leva i nuet, skaka av sig tröttheten och njuta av varje sekund med dessa små underbara!