gladayoyo

Förlossningsberättelse

 

09.00

Hade vi tid på förlossningen för igångsättning.

Det är väldigt konstigt att ha en tid och veta när man ska föda men ganska skönt också.

På morgonen gick vi upp, David och mamma lämnade Oliver på dagis och sedan åt vi frukost tillsammans innan jag och David gav oss av till Karolinska.

Väl framme så fick vi träffa vår Bm, göra CTG, gå igenom blodprover och kolla läget på tappen innan något gjordes, det tog sin tid.

 

KL. 12.00 kom överläkaren från narkosen, Jonas, upp för att lägga en EDA så när jag väl fick ont sedan så var det bara att koppla in den.

Jag var jätte-jätte-rädd för att få EDAn och låg och tjöt redan innan han kom. Men med stöd och uppmuntran från David, sköterskan och Jonas så kunde han lägga den.

Första delmålet avklarat.

 

12.24

Läkaren undersöker mig och jag är inte öppen någonting så de lägger en gel på livmodertappen för att sätta igång mig.

De upplyser oss också om att det kommer ta sex timmar för gelen att verka och sedan ska det på ytterligare en omgång så vi förbereder oss för en låååång väntan. Vi äter lunch och tittar på Modern family på datorn.

 

14.35

Byte av barnmorska och sköterska.

Barnmorskan Patricia hade vi när vi eftervårdades på BB med Oliver och då gillade vi henne inte men vi beslöt att ge henne en ny chans, hon skulle nog ändå hinna av skiftet innan vi födde.

Sköterskan Karin fattade jag genast tycke för.

 

17.30

Börjar jag känna lite värkar och vi blev väldigt glada, nu var det dags!

Undersökning visar att jag bara är öppen 2 cm. Segt, det gör ju ändå rätt ont.

 

19.15

Har riktigt riktigt ont. Andas och går men nu är det dags för ngn slags smärtlindring.

De vill inte ge mig EDA el lustgas förrän jag är öppen 3 cm men efter att sett hur ont jag verkar ha så flyttar de oss till ett förlossningsrum och ger lustgas.

Nu börjar jag tycka att detta inte är så kul, gör mycket ondare än jag mindes.

 

19.30

Om jag nu gått igenom allt detta med EDAn så ska den väl läggas så jag inte har så ont?

Begär att EDA läggs.

Jag är öppen 3 cm så äntligen får jag den, lättnad!

Åh, vad skönt. Vila.

 

20.00

Oklart hur lång tid det är här men efter ca en halvtimme med EDAn så börjar det trycka på. Jag meddelar Bm som svarar att tryck rår inte EDAn på, det är bara att gilla läget.

Jag meddelar henne att det trycker rätt rejält men hon är inte orolig så vi antar att hon har rätt.

 

20.20

Plötsligt känner jag jordens tryck och det gör så ont!! Jag vrider mig av smärta och skriker till Bm att nu kommer bäbisen. Hon säger att jag är bara öppen tre cm så det är nog bara inbillning, kanske det är så att jag behöver göra nr 2?

Jag skriker till David att detta går inte, såhär ska det inte kännas, något är väldigt fel och det gör så ont!

David fattar allvaret och paniken i mina ögon och ser till att Bm gör en undersökning och se där! På 20 min har jag gått från 3 cm till 10 cm. Det är dags!

Alla blir väldigt förvånade och glada utom jag. Jag SA ju att det var så och jag är INTE redo att börja krysta! Det gör för ont och jag är för trött och nu får jag panik.

Alla försöker tala om hur jag ska göra och jag skriker att jag förstår vad de vill men det går inte!!

Tillslut lyckas de tränga igenom min panik och jag börjar krysta på riktigt, det gör ont!

Förra gången hade jag en sugklocka till hjälp så det kändes mycket längre och ondare denna gång.

 

20.47

Det säger plupp och ut kommer vår lilla tjej!. Navelsträngen är väldigt kort så de klipper den direkt och jag får upp henne på bröstet. Underbart!

Jag skrattar och gråter om vartannat och är fortfarande lite i chock, det gick så fort!

Lilla tjejen ligger på mitt bröst i vad som känns som en härlig evighet, hon vill äta på en gång, hungrig tjej!

Såsmåningom kommer det ny personal och Ariel tvättas och får filt och mössa och jag och David får den berömda mackan och varm choklad.

Nu är det bara mys!

 

 

Under natten kan jag konstatera:

Amning gör ont och är INTE mysigt de första dygnen!

Eftervärkarna man får när man ammar gör definitivt ondare med andra barnet!

Jag mår mycket bättre denna gång efter förlossningen.

 

Tack David min älskling, utan dig hade detta aldrig gått!! <3 Jag älskar dig.