Lördag på stan

Idag tog sig hela familjen, plus min pappa, in till stan och fotografiska museet. Jättebra utställning och det var så trevligt så. Vi hade tänkt äta på fotografiska men kön var superlång så vi bestämde oss för att gå upp på söder.
Oliver vaknade på vägen, på ett uruselt humör. Han vägrade allt som vägras kan och satt bara i vagnen och skrek. Plötsligt kändes vägen till Söder vääääldigt lång.
Vi kämpade oss igenom regn, blåst, kyla och uppförsbacke och allt kändes ganska hopplöst då vi hittade mitt gamla favoritställe, Greken på hörnet.
Glada pustade vi ut, det fanns plats, god mat och vin. Men vi hade inte räknat med den väldigt obstinata två-åringen i sällskapet. Han skrek fortfarande och inget hjälpte. Servitörerna blängde surt på oss när vi gjorde allt för att få honom lugn. Vi bytte blöja, erbjöd mat, kramade, skällde, bevekade, bönade och bad men inget hjälpte. Oliver skrek hysteriskt. Inget ledset jag-har-ont-skrik utan bara argt, argt, argt.
Tillslut lugnade han ner sig, servitörerna slutade blänga och Oliver lyckades med stor värdighet äta barnmat, clementin, bröd, olivolja (med sked) och potatis medans vi vuxna sjönk ner på våra stolar och vart helt slut.
Kära nån!
Sedan var vi på Apoteket, drack kaffe på Barista och hem och underhålla och natta barn.
Sedan kom belöningen. "Så mycket bättre" på tv, ett glas vin och Davids underbara toast med stekt ägg och trattkantarell-stuvning. Lovely. Och när jag nattade vår grinige son fick jag tillslut en liten smekning på kinden. <3
Jaa, det var min händelselösa dag, ni då? ;-)

Jag och pappa, David och sura två-åringen och vår kvällsmat:


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0