Sötnosen....

Jag har precis lagt Oliver. Satt och tittade på honom, hans rofyllda ansikte, de långa ögonfransarna och hela han är så underbart go.
Allt gnäll i världen spelar ingen roll så länge man får de fina stunderna med, när han skiner upp i ett leende, skrattar så det kvillrar eller drar en djup suck av avslappning innan han somnar. Och jag får de stunderna väldigt ofta.
Blev lite gråtmild nu, bäst att gå och ta mig för något annars kommer jag snart stå inne vid spjälsängen och lukta på honom och det är ju lite svårt att sova då..... :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0