Vilken natt...
Vilket dygn vi har haft!!
Började igår kväll när David kom hem med magsjuka, stackarn.
Sedan har Oliver sedan igår fått för sig att han inte vill amma. Det är bara gallskrik så fort jag försöker. Imorses var vi helt förbi både jag och Oliver och jag var hysterisk. Svårt att förklara men när man inte kan mata sitt barn och brösten värker och han bara kinkar och skriker då är det svårt att känna att man är en bra mamma.
Jag ringde till bvc och pratade med en av damerna där och hon förklarade för mig att så var det för alla barn vid tre månaders ålder, det finns så mycket att titta på så de vill hellre kolla på allt än att äta. Hon sa vänligt, ge inte upp, kämpa dig igenom denna veckan genom att göra amningen till en mysig stund, ge mindre ersättning så han ammar för att bli mätt och, han kan klara sig en hel dag om så vore utan mat.
Inget av hennes små tips funkade och när jag fylld av frustation var ute och gick av mig min vrede med Oliver i vagnen så funderade jag på varför jag skulle kämpa mig igenom denna vecka? Jag menar för vad? Amningen har aldrig funkat något vidare för oss ändå, har varit en ständig kamp. Så nu bestämde jag, och David, att nu blir det bara ersättning.
Och ja, kanske jag gett upp för fort, kanske det skulle funka om en vecka men jag hinner bryta ihop och spärras in någonstans på den veckan och jag tror att det är bättre för Oliver och mig att han äter flaska än att vi både ser matningen som något jobbigt, han är ju ändå ett kockbarn :-) Mat ska vara kul!
Kvällen har dock varit lugn. David mår bättre och Oliver sover, han sov till och med i sin egen säng under hela let´s dance. Det ni!
Imorgon kommer mamma hit. Det ska bli så mysigt!
Jag tycker du gör helt rätt när det gäller amningen och stöttar dig totalt. Varför hålla på om det inte fungerar? Jag tror det är bättre att du gör som din magkänsla säger för då kommer nog Oliver också bli nöjd. Det råder lite amningshysteri tycke jag.. Ses Onsdag Kramar från mig och Viktor