Sömn

Det är inte klokt vad sömn blir en stor del av ens liv när man får barn. Allt kretsar runt sömn. Hur många timmar har man sovit, hur många timmar mer har maken sovit, hur kan man få barnet att sova längre, djupare, godare osv. Det är skönt att veta att man kan fungera med bara tre timmars sömn men man vill ju så gärna få sova. Att vakna kl sju, kasta en blick på klockan, gosa ner sig lite extra i sin sköna säng, sträcka på sig och somna om. När jag blev sjukskriven 6 mån in i graviditeten var jag glad för att jag skulle kunna sova bort dagarna. Det kunde jag inte. Man låg inte bra, man var kissnödig, bebisen sparkade. Sedan kom vilda bebin. Då var det amning var tredje timme, då var det en medvetslös sömn, somnade snabbt och tungt. Dock låg man helt still eftersom vår lilla bebis sov med oss i sängen så armar och ben somnade hela tiden och man var sjukt stel i kroppen när man vaknade upp. Sedan somnade bebisen i egen säng och vaknade hela tiden och det var upp, sova, upp, sova. Nu, tio månader efter födseln tycker jag att sömnen börjar komma tillbaka så smått. Men jag undrar när man kommer sova till tio, elva igen. Kommer nog dröja.... :-) Men åh vad kroppen är fin och bra som klarar all sömnlöshet. Vi mammor är fantastiskt konstruerade, eller vad säger ni?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0